En fika för bara oss två

imageDet finns så många stunder jag vill göra om. Göra igen. Som den idag, när vi satt och fikade, jag och vår lilla. Det var massor av folk i rörelse runt omkring, massor av ljud från alla håll. Ändå kändes det som att det var bara hon och jag. Som om alla andra, allt det andra, bara var en scen, en bakgrund. Eller något utanför. Något att titta på och lyssna på men inte interagera med. Och när det nu bara var vi två, kunde jag lägga allt mitt fokus på vår lilla. För det fanns ingen som konkurrerade om min uppmärksamhet. Istället såg jag allt som vår lilla tittade på, hörde allt hon lyssnade efter. Såg och hörde hennes alla försök till kommunikation. Och till det fikade vi med en nybakad bagel, drack vatten och kallt kaffe. Hon var nöjd, jag var nöjd.

En ny vecka

imageJag trodde att det var söndag när jag vaknade imorse, och tänkte att det väl var onödigt av älskling att börja förbereda frukost innan solen gått upp. Men se, det var visst måndagen som redan var här, så aningen sömndrucken steg jag upp jag med. Åt frukost med lilla familjen och skickade iväg några mail. Gjorde oss och hemmet iordning. Lekte, lekte och lekte. Med allt, allt. Överallt. Nyligen har vi ätit lunch och nu vilar vår lilla mätt och belåten i min famn. Snart ska vi bege oss till Emporia för måndagsshopping och mysfika.

En ny vecka är igång.

imageimage

Jag ska bara

Nu sover hon. Då kan jag ställa iordning här hemma. Hinner jag göra mig själv iordning också?! Borstar tänderna. Hör hon vänder sig i sängen. Igen och igen. Hon är vaken redan. Tvättar av ansiktet. Joller. Smörjer in ansiktet och tar fram hårborsten. Hon ropar nu. Drar borsten genom håret. Högre, högre, högt. Jag ska bara… tar fram mascaran. Missnöjt, missnöjt, missnöjt. Jag ska bara, jag ska bara… Gråt. Sådär, det får duga. Slänger ner mascaran i lådan igen. Halvspringer fram till spjälsängen och lyfter upp.

Det där,

jag ska bara,

från barndomens år, använder jag visst igen. Ganska ofta.

Just nu här hemma

imageNär vår lilla kryper bort till mattan, rotar i lekkorgen och plockar fram dessa. Vem– böckerna av Stina Wirsén. Då är min lycka gjord. Så enkla, men så underbara att läsa. Böckerna om dessa små, små stunder i ett barns vardag, som frambringar så starka, starka känslor. Hos barnet. Och i vårt lilla barn kan vi redan se dem, alla känslor som ibland blir så starka att de bubblar över. Vilken lång väg hon har framför sig, så mycket hon ska få uppleva. Så mycket att förstå. Om känslorna i livet, om hur känslorna gör livet. Så mycket. Men just nu, just nu, njuter vi av att bara läsa. Titta på bilder, peka och sätta ord på.

När det smälter i handen och kittlas i magen

imageIgår fick vår lilla leka i snön på gården. Känna och smaka. Se hur den låg på grenar och bänkrygg. Se hur den smälte i den varma handen. Idag fick hon gunga på lekplatsen i parken. Åka rutchkana. Känna hur det kittlas i magen, förmodar jag, för som hon skrattade. Och blicken, den blicken som följde de andra barnen. De lite äldre barnen, som själv kunde ta sig upp för stege och åka ner. Själv ta fart när de gungade. Tänk, att vår lilla en dag ska klara det. Allt det där, medan vi står vid sidan om. Hejar på men samtidigt minns. Hur hon en dag, för inte så länge sedan, behövde hjälp för att klara av. Det går snabbt nu, tiden. Lite för snabbt, men ändå, just nu är vi här.

Att få vara här, just här, vid din sida när du ser. Den där, just den där! Undran och förundran, i din blick. När du ser. När du tittar och känner. Känner efter. När du hör. Och smakar. När du visar med din kropp, med dina ord. Vad är det? För att du undrar, och vill veta. Och du upptäcker.

 

Det är din värld. Och den växer, för med allt nytt, kommer mer. Bakom allt okänt, finns det annat. Annat. För dig att upptäcka. Och jag älskar, att vara just här, vid din sida när ser det.

 

image

image

Sätter punkt

Skriver, skriver och sätter punkt. Känner efter och känner mig nöjd. Men tänker sedan. Fram och tillbaka. Alldeles för mycket. Om och om. Vad kan tyckas? Ska jag våga? Tänker. Tänker. Alldeles för mycket. Så låter jag den vila. En dag. Flera dagar. Låter den glömmas bort. Igen.

Det kändes som frisk luft igår men en ruggig kyla idag

Det blev ingen promenad igår, inte så den var tänkt i alla fall, för istället tog vi tag i tvätten. Sprang upp och ner för trappor, och andades in frisk men kall luft under de få sekunder det tar att gå från trapphuset ner till tvättstugan i källaren. Och tillbaka igen, såklart. Men det var skönt det också, att få alla kläder tvättade under dagen och därmed en kväll till att göra annat. Då kunde jag i lugn och ro laga kycklingsoppa och baka kladdkakemuffins istället, och tänka sig, jag har börjat att trivas med det där. Jag tycker till och med att den kan vara riktigt roligt att röra ihop en maträtt, och utmana mig själv i kökets alla konster. Och med dagens utbud på recept är det ju inte så svårt. Nu hoppas jag bara att vår lilla börjar tycka om hemlagat snart, så att vi kan njuta att samma mat alla tre.

Idag, däremot, var det skönt med en promenad runt Pildammarna, även då den ruggiga kylan tvingade mig att snabba på stegen för att få upp värmen. Detta vinterväder vi har här i Skåne. Visst kan det känns friskt och skönt just när man stigen utanför dörren, alldeles svettig av att ha haft på sig jacka och mössa inomhus under den långa stund det tar att bädda ner liten i vagnen. Men efter bara några minuter, har den fuktiga kylan lyckats tränga innanför lager på lager, med de kalla vindarnas hjälp. Vår lilla dock, har det varmt och skönt nerbäddad i sin åkpåse i vagnen, och sover som bäst under våra långa promenader.

När vi kom hem började jag att förbereda inför kvällens korv stroganoff, medan min miniälskling var alldeles uppslukad av en broschyr med bilder på inredning. Hmmm undrar så vad det ska bli av vår lilla tjej. Kvällen sedan, har flutit på med bad, massage och läggning, och jag har dessutom hunnit skriva tusen ord på en skrivuppgiften. Nu ska vi se på film innan vi kryper till sängs. Så kan vi ju få fler och nya idéer.

När dagen startas med ett wow!

imageJag säger som vår lilla, wow. WOW! För när hon, vår lila, tog sovmorgon, satte jag mig framför datorn och skrev tvåtusen ord. Så lätt, så lätt formades meningarna, först i tanken och sedan i det skrivna. Nu ska vi dock forma resten av dagen, av måltider, lek och promenad.

NOTE. När vår lilla vaknade och såg bilden ovan utbrast hon ett högt wow. Vår älskling, du är verkligen helt, helt underbar.

Kort, kort om några dagar som gått

Några dagar igen som kom och gick. Soligt väder, promenad och fika. Dammar och änder. Wow wow. Wow. Och en annan med regntunga moln. Lek och pappersarbete. Pappersarbete! För vuxna. Och barn. Vi vuxna gjorde ordning och reda bland vårt. Men hos vår lilla. Där blev det mest oreda. Papper i bitar. Spritt över golv. Hennes första pappersarbete, och vi stolta föräldrar såg glatt på. Smittades av skaparglädjen. Glädjen över att skapa oreda. . Några helt perfekta dagar kom och gick.