Hur det känns att förändringen vilar i luften

By on 4 mars, 2017

imageVår lilla blev 11 månader, min älskling fyllde år och sedan kom mars. Är vintern över nu då? Är det dags att på riktigt leta vårtecken under våra promenader? Plocka fram tunnare kläder i ljusare färger. Fast temperaturen, de kalla vindarna och regnfallet som idag varit. Hur de grå molnen avlöser varandra. Men visst har det redan börjat ljusna ordentligt under både kväll och tidig morgon. Och ljuset.

Hur det känns att förändringen vilar i luften. Hur en längtan och förväntan byggs upp, samtidigt som en saknad ibland gör sig påmind. För jag har gillat vintern. Jag har gillat våra mysiga hemmakvällar, ibland med tända ljus. Jag har gillat den stickande kylan under promenader där solen har kämpat förgäves med att värma, värma, värma. Jag har gillat all inomhustid, även i vår lägenhet som kan verka allt för trång. Men ändå. Att allt nu blir nytt. Att vi snart, snart ska få spana efter allt de gröna och blommiga i träd och rabatter. Att vi snart, snart, ska få vakna till ljudet av fåglarnas kvitter, samtidigt som en ljummen vind når oss genom den öppna balkongdörren. Att så småningom, så småningom, kunna ge oss ut på promenader klädd i kofta och med den tunna filten i vagnen. Att allt blir nytt, igen och igen. Längtan, förväntan och saknad. Jag gillar det. Jag tror faktiskt att jag är riktigt kär i våra årstider. Hur de skiftar.

Posted in: Okategoriserade