Så kliver jag in genom porten till en portal

By on 4 mars, 2017

Det känns nytt. Främmande. Och lite skrämmande. Som att det är mer på allvar, för nu kan ju bloggen synas trots allt. Nu. När jag kliver in genom porten. In genom porten till en portal.

Det är snart fyra år sedan jag startade min blogg. Alldeles snart fyra år sedan jag skrev ett första inlägg, och undrande, undrande(!), klickade ”publicera”. För frågan varför fanns där, och gjorde sig envist påmind gång på gång. Men jag skrev ändå och klickade publicera. Till en början sporadiskt, väldigt sporadiskt, men så upptäckte jag att jag gillade det. Gillade att skriva. Gillade att klicka på publicera för att kanske, kanske berätta för andra. Andra som i de få förtrogna som blivit tilldelade url adressen.

Att skriva på bloggen fick mig också att vilja mer, vilja annat. SÅ jag skrev. Ibland i massor, men ibland kom livet emellan. Livet som en graviditet och en bebis. Min dröm. Vår dröm och allra, allra högsta önskan. Så hon fick vårt fokus, allt mitt och lite tid. Och stundvis blev det som att jag inte längre kunde något annat, än att älska och ta hand om vårt barn. Våra vakna timmar fylldes av att pyssla om, ge mat och leka, och när vår lilla sov fick hon göra det i famnen. Eller också blev jag sittandes alldeles stilla, alldeles i närheten, längtandes efter att hon skulle vakna igen. Lite disk och tvätt och sådär, men vad skulle jag annars kunna hitta på med. Men nu, efter ett år med vår lilla, har det börjat ordna upp sig igen. Jag har börjat att förstå att jag faktiskt kan ha fler fokus. Nog kan jag ha många fokus, till och med. Stannade jag inte i bebisbubblan lite väl länge? Men det var underbart. Det är underbart. Vi har det underbart.!

Så. Nu fokuserar jag igen. Det är en ny knapp nu, ”publicera nu” heter den, men jag gör det. Jag klickar utan att undra varför.

image

Posted in: Okategoriserade